no-anorexia
i dagens metro kunde man läsa om en kampanj, i Italien, mot anorexia
vissa hävdar att kampanjen sporrar mer än vad den avskräcker och det har tydligen blivit en stor debatt om det hela
oavsett debatten så är det så tydligt att man måste göra något åt situationen i dagens samhälle, där modevärlden och alla sjuka idealen orsakar ätstörningar och skeva bilder av verklighetens kroppar
jag har så svårt att se bilder på anorektiker
jag jämför mig så mycket och granskar deras kroppar som i mikroskop
men så äcklas jag en smula också
i detta fall av att hon ser ut som gollum och har en anorektiker-typisk uppsvälld mage
sedan så blir jag rädd för den där blicken
den döda, tomma och ångestfyllda blicken
den som knappt finns
(ursäkta för den dåliga kavlitén, men det är svårt att scanna in en tidningsartikel så att det blir snyggt)
när jag läser sådana här artiklar så börjar jag alltid sakna sjukdomen, tryggheten den medförde
allt det som gjorde att jag höll fast vid den
det faktum att jag varenda dag längtar tillbaks, visar på hur delad man är inför sin hatade/älskade sjukdom
men nu för tiden är sjukdomen mer en skugga
ett gammalt eko i huvudet som förhoppningsvis är påväg bort