Velighet

Nu sitter jag framför datorn och vet inte riktigt vad jag vill göra. Jag borde verkligen gå och träna, gå ut med grovsoporna, diska och dammsuga. Sedan borde jag plugga lite Molekylär Struktur och Nummen. Därefter så borde jag laga till en riktigt näringsrik lunch för att till sist möta upp Anna och åka till Uppsala.

Istället funderar jag på att spela en TD, sova i soffan med katterna och laga nudlar till lunch.

Man kanske borde singla slant?

Bitter jävel

Ibland är det bara så himla skönt att vara skadeglad och surig. Jag vet att det inte är en så trevlig egenskap, men det är befriande på något sätt.

1) Under lång tid så har det stått samma 3-4 bilar på parkeringen utanför huset. Två var utländska, vilket egentligen inte har något med saken att göra. Eftersom det bara finna fyra parkeringsplatser så har det alltid varit fullt och mina föräldrar har haft svårt med parkeringen av sin bil. Platserna är också hyrplatser och jag är väldigt övertygad om att ingen student hyr något av de fyra platserna, det är inte riktigt inom den ekonomiska ramen. Plötsligt en dag så var alla bilarna borta och jag har inte sett dem på parkeringen på flera veckor. Förmodligen har de blivit tillsagda eller fått böter, yes! Så nu kan jag smidigt gena över parkeringsplatserna när jag ska handla på coop, istället för att gå omvägen på 3 extrameter. 
Mitt vardagshandlande har blivit så mycket smidigare!

 2) Jag har under en tid haft cykelkrig mot okänd människa (alla som bott i Uppsala vet vad jag menar) om platsen vid bästa stolpen. Smart som jag är lade jag beslag på den närmsta och bästa stolpen (vill låsa fast min cykel vid en stolpe) redan i somras. Detta innebär dock att cykelställsplatsen precis innanför stolpen blir oanvändbar när jag har min cykel precis bakom. Alla har respekterat detta efter att jag ständigt har flyttat på cyklarna, som stått i vägen för min cykel, under några månader nu. Men så en dag så står det en ny cykel vars ägare vägrade förstå att platsen är min. Så nu efter två veckor så har personen gett upp och jag har vunnit kriget. Yes!

Jag kan säkert komma på många fler exempel, men jag orkar faktiskt inte just nu.
Vad tycks om den nya designen som jag har valt? Jag tröttnade så mycket på den andra, det var lite svårt att läsa vad som stod. Kommer att ha denna design (eller en liknande) tills jag har lärt mig hur man gör en egen snyggare design. Och glöm inte att skriva namn när ni skriver kommentarer, så klurigt att gissa vem som skrivit.

När man egentligen möttes för första gången.

Det är underligt vilka sammanträffande det finns här i världen. När jag gick basåret på Stockholms Universitet så lärde jag känna Linnéa och så var det väl inte så mycket mer med det. När jag för ungefär ett år sedan, läste hennes nyutgivna bok så insåg jag att vi kanske hade träffats tidigare när jag var 12 år. Så jag frågade henne när och på vilket sjukhus hon hade varit inlagd efter olyckan med benet. Då visade det sig att allt stämde med tiden och platsen jag varit när jag låg inne för blindtarmen. För säkerhet skull så dubbelkollade jag med min dagbok som alltid minns bäst.

image34
'...så visade det sig att det var  blindtarmen. Jag opererades 2 på natten. I rummet jag låg var det tre till en tjej som hette Linnea som hade tappat ett akvarium på benet och muskeln gått av. Och en som jag varken vet vad hon hette eller gjort. Och sen en gnälliga men snälla Sofie som också hade blindtarmen..'

Riktigt coolt faktiskt om jag får säga det själv. Linnéa var förresten förbi idag.

Nu är tentaperioden slut!

Igår hade jag sista tentan för denna gång. Tenterade 'Numeriska metoder och grundläggande programmering'. Jag vet verkligen inte alls hur den kommer att gå. Jag har en liten möjlighet att få godkänt och då förmodligen precis godkänt. Eller så kuggar jag tentan med bara något litet poäng. Det är lätt hänt att det blir så när man tappar all motivation och helt enkelt inte orkar plugga. Det är så mycket att man har svårt att börja och så börjar man känna att man lika gärna kan skriva omtentan osv.

Sedan sitter man i tentasalen och tänker 'Fan, jag skulle ha pluggat!'.

Jag vet i alla fall att jag har fått betyg E i kursen 'Matematik IV'. Det är ganska så skönt för det är min sista rena matematik-kurs som jag måste läsa i min utbildning. På något sätt får det mig att känna som om att jag börjar nå målet, jag är på väg mot de roliga inriktningskurserna och en examen (må vara om si sådär 3 år, men ändå).

Träffade en studievägledare i fredags för att lägga upp en studieplan och se över hur det ser ut med mina kurser. Det visade sig att jag redan har läst kurser som kan tillgodoräknas för 12hp TMS-kurser och 12hp Valfria kurser på högskolenivå. Det betyder att jag i stort sett har förkortat mina studier med ett halvår redan - utan att jag direkt ansträngt mig. Och jag som har så många fler kurser som jag vill läsa utöver min utbildning. Jag kommer nog att läsa distanskurser hela mitt liv om jag har möjlighet.

Jag älskar att lära mig saker, bara jag inte måste. Begreppet obligatoriskt ger mig kalla kårar och jag tappar all motivation.

Det känns faktiskt som om att det kan bli riktigt skoj med min utbildning framöver, när allt grundläggande är avklarat.

resultat

Det blev lite som jag hade väntat mig, jag kuggade KS 3 som jag hade pluggat mycket till. Men jag klarade KS 4 som jag ägnade en timmes plugg till. Så går det när man får en toksvår KS och en toklätt samt har en lärare som rättar väldigt skumt.

Blev lite upprörd över en rättning och det märktes kanske. Synd att det bara saknades just den ynka poängen för att jag ska vara godkänd på kursen utan att behöva skriva tentan. Men det är bara att rycka sig i kragen och börja tentaplugga.

Det tar emot, det tar emot så himla mycket varje gång man skall ägna all sin tid åt att trycka in så mycket kunskap som möjligt på en begränsad tid för att sedan prestera allt man har. Och när man är helt utmattad efter tentaperioden så drar föreläsningarna igång med rask takt. Man får vara glad över att man faktiskt får en hel söndag ledig där emellan, sista tentan i tentaperioden ligger ju på lördagen.

Sedan så längtar jag tills labbarna drar igång, så man kan lära känna någon. Så ensam som jag är nu i skolan var jag aldrig i Uppsala. Även om jag kände mig mer isolerad i Uppsala, så fanns det i alla fall vänner att umgås med på rasterna och över lunchen. Nu känner jag mig mest bara osynlig i plugget.


KS 3+4

Vi får se hur det gick. Den jag hade pluggat mest till var riktigt svår och den jag knappt pluggat till var lätt, vilket förmodligen resulterar i att jag kuggar båda kontrollskrivningarna.

farfar

Pappa ringde idag, min farfar har gått bort.

Även om jag aldrig träffat honom så känner jag någon slags sorg, en saknad av något som jag aldrig kan få. Min farfar har trots allt gett mig en fjärdedel av mitt arvsanlag, så någon likhet borde vi haft.

Tänk på alla kusinerna på pappas sida som inte ens vet om att jag finns, skumt allt det här.


Jag har också fått reda på att projektet i Nummen beräknas ta 40 timmar - vi har schemalagt 6 timmar. Vi skall alltså ägna 34 timmar av vår fritid (utöver vårt heltidschema) åt att göra projektet under tre veckor. Det känns som tre veckor utan mycket fritid...